Shit. Jag vet verkligen inte vad eller var jag är. Dom här jävla datorerna och allt sabla cyberspace. Och den sketna TV:n. Maskinen från avgrunden. Det blir som att man lever i en dimma. Som att jag hade ett tunt lager ogenomträngligt plastfolie över mig. Bara stundtals lyckas jag verkligen VARA i verkligheten. Men för det mesta är jag någon annanstans känns det som. I mina tankar. Ända sedan väldigt längesedan har livet känts ungefär lika verkligt som en film eller nåt. Därför känns det ibland och ofta (periodvis) som att inget spelar någon roll alls. Som att jag ser mitt liv från betraktarens perspektiv. Jag tror jag skulle kunna vara kapabel till att göra nästan vad som helst om jag verkligen skulle få för mig något. Det är obehagligt.
juni 27, 2008 kl 2:48 e m |
Det här påminner mig om något jag har skrivit. .___.
juni 27, 2008 kl 10:48 e m |
Haha, ja. det gjorde det visst. Å andra sidan har jag sagt typ samma grej i flera år. Men det är väl så, det du skrev lade bränsle på elden så att säga.